– På upptäcktsfärd i sydöstra Finland och på Åland
Emma och Ron Lönnqvist åkte på långresa med sin van 2022 och blev förtjusta i vanlife som ressätt. Här får Kurirens läsare ta del av reflektioner kring att leva vanlife och även ett par tips på resepärlor som finns i vårt land.
Den varma känslan får sin början någonstans långt inne i min kropp och sprider sig sakta, men säkert, vidare. Smilbanden kan till slut inte annat än att dras uppåt. Jag blundar. Vi är på väg igen. Det känns så bra och hemtamt. Så rätt. Som att falla in i en välbekant, trygg rytm. Inte så att den rytm vi har följt har känts fel eller varit ojämn, bara att den vi byter till också känns som hemma.
Tre månader i Skandinavien
I oktober 2022 kom jag och min man Ron hem till Finland efter att ha rest tre månader i Skandinavien med vår van som vi byggt själva. När vi åkte visste vi att det fanns en möjlighet att vi skulle fastna för det mobila livet, och det kändes lite läskigt med tanke på att vi två månader innan avfärd hade köpt ett hus som vi planerade att restaurera.
Tänk om vi skulle komma på andra tankar och vilja spendera de närmsta åren i en van? Hur skulle det då bli med hus och lån? Vi släppte dock oron och upplevde sedan våra tre månader av vanlife fullt ut. Och visst fastnade vi för detta sätt att leva, men att göra det till vår livsstil på heltid, att vara så kallade fulltime vanlifers, lockade inte.
Vi ville bo på en fast punkt och jobba långsiktigt med relationer, uppgifter och för- samling. Det saknade vi under våra tre månader på långresa: familj, släkt, vänner, att bygga upp ett liv och bidra på samma plats.
Däremot var sättet att resa en fullträff i våra ögon och vi har behållit vår van och gör kortare resor under veckoslut och ledigheter. Det är ett smidigt och förmånligt sätt att resa. Vi har allt vi behöver på en liten yta, mat handlar vi vartefter och vi fricampar var vi vill där det är möjligt. Vi behöver inte göra mängder av planer och bokningar på förhand, utan flyttar oss som vi behagar i stunden.
Smidighet och spontanitet
Även om möjligheten till flexibilitet och spontanitet är stor när man reser med van, så har det varit lite utmanande för oss att gå in för lösa planer. Inför långresan hade vi planerat en hel del. Skulle vi göra någon motsvarande resa igen skulle vi nog släppa mer på tyglarna.
Det är dock så lätt hänt att man börjar planera och skriva listor. Man kan så klart göra så, det är inget fel i sig, men vi har märkt att det är en annan vila och frihetskänsla då vi i högre grad tar dagen som den kommer.
Jag och Ron diskuterade det här när vi övernattade i Kotka med vanen och hade hittat en härlig plats att fricampa på. Vi hade gärna stannat längre, men hade planerat att hinna med Lovisa och Borgå och ville inte ändra på de planerna. Då fick vi oss en tankeställare kring det här med planer. Varför är det så svårt att vara spontan? Det är inte lätt att släppa taget om planeringen, men vi vill göra det alltmer!
När vi två månader senare besökte Åland klarade vi det faktiskt: vi avhöll oss från att planera! Det var inte lätt, man vill så gärna googla och kolla på förhand. Men vi fokuserade på att vila och återhämta oss och stod länge på ett favorit- ställe som vi hittade, där det var lugnt och vackert. Vi stannade också spontant vid skyltar om gårdsloppisar och lanthandlar och fick många fina upplevelser tack vare det.
Åländska favoriter
Vi är mycket förtjusta i att besöka Åland och har många fina minnen från ögruppen. Att leva vanlife på Åland gick fint, det finns en del platser för fricamping och man har sällan lång väg till en livsmedelsbutik.
Vi njöt av vackra solnedgångar och Ron tog ibland ett kvällsdopp då vi ofta övernattade vid badstränder där det blev lugnt till nätterna. Eventuellt är det aningen trängre om utrymme för fricamping under högsäsong, men i början av augusti rymdes vi bra.
Två av våra favoritöar på Åland är Simskäla och Föglö, främst på grund av att vi har bekanta som bor där eller så har vi spenderat tid där när vi var yngre. Simskäla är mycket vackert och har kopplingar till författaren Anni Blomqvist och bokserien Stormskärsmaja.
De senaste åren har ett sommarcafé hållit öppet längst ut på Simskäla och dit kommer man om man tar vägen till dess ände efter att man har kört av färjan.
På Föglö finns en vacker kyrka med intressant historia och även några loppisar. Du får även god mat på ön!
Mariehamn är en mysig stad som vi gärna spenderar tid i. Det finns fina caféer och restauranger och flera loppisar (ja, vi är loppisnördar).
Sjökvarteret och allén är vackra att promenera i, och staden är överlag en trevlig småstad. En av de bästa sakerna med Åland är att det finns mycket att se på ett relativt litet område.
Från Mariehamn tar det bara en dryg halvtimme till de norra delarna med vackra Getabergen och till de västra delarna där Eckerö ligger med sin miljö som påminner om Saltkråkan.
Trevliga överraskningar i sydöstra Finland
Efter långresan har vi levt van- life på Åland, men även varit på en kortare tur till sydöstra Finland och västra Nyland.
Tehuset på Wehmais gård norr om S:t Michel blev en trevlig överraskning. Butiken med sitt goda utbud av tesorter, kannor och serviser var en glädje att besöka för två tefantaster. Miljön på gården var också vacker med ett stort fähus i sten och en fin björ- kallé.
Vi styrde sedan vanen mot Fredrikshamn, som var en ny bekantskap för oss, och vi triv- des i den lilla staden med den karakteristiskt symmetriska stadskärnan. Historien är närvarande i den betydelsefulla hamnstaden. Det finns många ståtliga, gamla byggnader i stadskärnan och vi njöt mycket av att promenera omkring och se på stadens fästning, vakthus och kyrkor.
Naturligtvis måste vi se Fredrikshamns kända, stora flagga, Suomen suurlippu, och den var faktiskt enorm med sina 27 gånger 16,5 meter på den 100 meter höga flaggstången! Från Fredrikshamn blev det sedan Kotka (med reflektion kring att våga ha lösa resplaner) och vidare mot ett kort stopp i Lovisa och sedan Borgå. Och wow, i Borgå är det vackert!
Vi tar alltid med våra cyklar när vi reser med vanen, eftersom det är ett trevligt och praktiskt sätt att få en överblick och se mycket på kort tid. Dessutom har vi lättare att hitta parkering för vanen utanför städers centrum och då är det smidigt att sedan kunna cykla in till staden och inte behöva flytta bilen.
Även i Borgå tog vi en fin cykelkvällstur längs med åstranden med vy mot Borgå strandbodar, genom Lilla och Stora Borgbacken, förbi domkyrkan och genom Gamla Borgå vidare till Runebergs hem. Nästa dag strövade vi i de mysiga butikerna och kollade (så klart) in stadens loppisar.
Vanen – vårt andra hem
Vi har konstaterat att det finns mycket vackert att se båda i Finland och utomlands. När vi nu har en husrestaurering som ska inledas passar det bra att äga en van som får oss ut på turer och ger välkomna avbrott i projekten hemmavid.
När vi sätter oss tillsammans i vanen för att ge oss av känns det alltid så självklart. Hjärnan och kroppen kopplar med lätthet över till det spåret.
Att bo i och resa med vanen kommer kanske alltid att kännas som att spendera tid i vårt andra hem, oberoende av turens längd. Det känns fantastiskt att ha en så speciell relation till vanlife, det är mer än bara ett ressätt bland andra för oss. Det är ett sätt att leva och ha vardag på, också de gånger det bara är för en kort tid.
Jag tror inte att resor med vanen skulle kännas på samma sätt om vi inte hade bott i den i tre månader. Den erfarenheten och de minnena präglade oss mycket och berikar även de upplevelser vi har under åren som kommer. Förhoppningsvis blir det många spännande äventyr, både nära och fjärran!