Ulla Haglund i Nedervetil har fått stor uppmärksamhet med sina konstverk, då hon deltagit i tävlingar både hemma och utomlands, men även för att hon är en kvinnlig motorsågskonstnär. Att vara lång och storväxt led hon av i unga år, men numera är det hennes styrka. Många är de björnar hon sågat fram, men också människor. Bland annat har hon återskapat sin egen morfar och nu senast ingen mindre än Gustaf II Adolf. Goda vännen och världsmästaren från 2017, bosatt i Mongoliet, har även besökt Ulla i hennes hem.
I slutet av infarten till Ullas gårdsplan ståtar han, en man på flera meter med förvånansvärt snälla anletsdrag. Hans klädsel tillhör en adelsman och han är lite knubbig. Mannen är Gustaf II Adolf och det var han som grundade staden Karleby år 1620, alltså är han ett beställningsverk till stadens 400-årsjubileum.
– Jag läste på om honom och fick veta att han var ganska kort och lite mullig. Bilder av honom har varit viktiga för att få de rätta anletsdragen och tidstypisk klädsel, berättar Ulla.
Kungen är en donation av föreningen Pohjola-Norden till staden Karleby och dess invånare. Bredvid Gustaf II Adolf, på andra sidan uppfarten till Ullas hem, står en hög totempåle med ursågade ugglor, böcker och blad. Pålen är ett kunskapsträd som ska pryda den nya skolgården i Nedervetil, byn där Ulla bor. Högst uppe på pålen finns en solros, symbolen för byn Nedervetil.
Det sägs att ingen blir profet i sin hemstad, men det stämmer inte på Ulla som fått stor erkänsla i sina hemtrakter. Sommaren 2020 utsågs hon till ”Årets Gårr-flickå”, en utnämning som hon är mäkta stolt över.
– Det är inte alltid lätt att vara konstnär och därför betyder utmärkelsen så mycket för mig, att byn och min hemkommun är intresserad av det jag gör och vill lyfta fram mitt skapande.
Men hur hamnade Ulla här? Allting började år 2015 när hon för första gången stiftade bekantskap med motorsågs-konst. Hon besökte Etseri zoo med en väninna och på parkeringsplatsen pågick en tävling i motorsågsskulptering. Hon stannade upp för att följa med tävlingen och blev alldeles betagen av det hon såg. Hon fascinerades av att man kunde göra så fin och sirlig konst med hjälp av ett sådant klumpigt verktyg som en motorsåg. Tävlingarna fortsatte följande dag och Ulla stod igen bland åskådarna.
– Jag var inget bra resesällskap den gången, jag kunde inte hålla mig borta som åskådare under tävlingarna. När jag kom hem sökte jag fram motorsågen och frågade min man hur jag skall göra. Han sa att jag skall dra i snöret och inte använda ändan på sågen. Jag började på och sa att jag ska göra en björn. Den blev till och med bättre än jag föreställt mig och min man sa: Jamen, du har ju gjort en björn!
Älskar träet som material
Ulla är utbildad artesan och jobbar som lärare i möbelrestaurering, intarsia och snidning vid Kronoby folkhögskola.
– Träet som material är bekant för mig sedan länge, men motorsågen blev ett nytt redskap.
För att få tekniken med motorsågen att sitta, anmälde hon sig till en skulpteringskurs i Ilomants. Läraren hette Juha Käkelä, en duktig skulptör som vunnit många finska mästerskap. Kursen pågick över en helg och avslutades med en tävling där Ulla uppmanades att vara med. Själv kände hon sig inte redo.
– Jag var skeptisk till att tävla, men kom på fjärde plats och det sporrade mig. Jag jobbade vidare hemma och deltog i ytterligare en kurs med Käkelä i Härmä en kort tid efteråt.
Efter det har mycket hunnit hända. Ulla är numera en van tävlare och år 2019 vann hon FM-guld i klassen snabbsågning. På en och en halv timme gjorde hon en fisk som gav henne första pris. Tävlingen hölls i Parkano och Ulla hade på förhand funderat på vad som är kännetecknande för just den orten.
– Parkano är en sjöstad och därför bestämde jag mig för en fisk. Många tävlingar har ett tema som man utgår från i sin skulptering. Formen på stubben jag får framför mig avgör sedan på vilken sida jag börjar såga och ibland kan jag se någon detalj i träet som jag kan använda.
Ifall Ulla tänker att hon ska såga till något som hon inte gjort tidigare, brukar hon förbereda sig genom att printa ut en bild från nätet och skissa sitt alster från alla håll för att få den rätta volymen. Förutom tävlingar i Finland, har Ulla också deltagit i tävlingar utomlands, bland annat i Kanada. Tävlingarna är väldigt intensiva och kräver enormt fokus. Förutom att man ska hinna bli klar inom utsatt tid, ska det också se bra ut. Under tävlingarna i Kanada var det fråga om sågning i fem dagar, från morgon till kväll.
Tävlingen var som en enda stor show där deltagarna blev påhejade och där verken sedan auktionerades ut eller gavs till tävlingens sponsorer.
– Jag gjorde en avbild av min morfar, fyra meter hög och med sågen över axeln. Han jobbade som skogshuggare i Kanada och jag ville också besöka Kanada för att se var han vistats. Han har nämligen stor del i mitt intresse för trä, han brukade sitta och tälja vid köksbordet och göra avbilder av sådant jag skissade på när jag var liten och drömde om att bli konstnär. Det märkliga i den här Kanadahistorien är att de sponsorer som sedan fick skulpturen av morfar, placerade honom i en park i Elk Falls i Vancouver, precis på den plats där han arbetade. Jag ser det som att han fick komma hem.
Under tävlingarna i motorsågsskulptering finns inga skilda tävlingsklasser för män och kvinnor. Det finns ändå andra kvinnor som sågar, fler utomlands än i Finland. Ulla är van vid att vara den enda kvinnan på prispallen och därför har hon också fått mycket uppmärksamhet.
– Jag har fördel av att vara lång och storväxt. Som ung tyckte jag att det var jobbigt att avvika från andra, men nu tycker jag det är bra att nå högt och orka lyfta. När jag började med motorsågningen tränade jag på gym två–tre gånger i veckan. Nu håller jag på så mycket att träningen görs i arbetet. Pauser är dock lite farliga, man borde hålla på i jämn takt för att ryggen ska tåla påfrestningen.
Björnar populära beställningsverk
På gården har Ulla sin stockhop och sitt tält där hon kan jobba vid regn. Hon har flera skulpturer i sin trädgård, men få av dem är gjorda enbart av henne själv.
– Jag har haft besök av människor som jag mött på tävlingar eller fått kontakt med via olika föreningar och sociala medier. Jag har lärt mig så mycket av att såga tillsammans med andra motorsågsskulptörer. Bland annat har världsmästaren från 2017, bosatt i Mongoliet, varit hit två gånger och ett par från USA var hos mig sommaren 2019. Skulpturerna vi gjort syns här i trädgården.
LÄS HELA ARTIKELN I KURIREN NUMMER 2-2021
Text och foto: Anette Forsström-Fellman